Alltså det har inte känts roligt att blogga om hälsa när man inte är så hälsosam själv. det har liksom varit kaffe-hoppade måltider-socker socker-mer socker. Alltså det är inte klokt hur mycket socker man kan äta när man väl kommit igång. Det finns liksom ingen -bah mätt stopp signal.
Jag läste en intressant artikel som syftade på att vår mathållning kommer mycket ifrån hur mamma åt när vi låg i magen! Alltså om mamman gick hungrig, förbereddes barnet på en miljö där det var ont om mat, och skulle därför "passa på" och "lagra lättare". Belägg, bevis vet jag inte men jag tycket det låter väldigt logiskt och väldigt intressant.

Min mamma har alltid haft ett komplext förhållande till mat, något som jag ärvt. Vad jag dock samlat på mig är viljan att må bra, leva nyttigt och är mycket matgladare. Jag vill exprimentera och variera, mamma (älskar dig!) har sina säkra kort.

Godis och kakor stäcker sig ännu längre upp, mormor åt på sin tid aldrig sås och gömde kakorna till senare, hon lever idag på sina nybakade bullar och stocka klickar bredgott, samt 3 koppar Zoegas (ibland 4) per dag. Hon tar frukost, middag, eftermiddagskaffe och kvällsmat. Hon blir jättesur när man lagar svagt kaffe, och hon, i 85 års ålder, bryr sig fortfarande om midjemåttet.

Detta gav sig i form av, en kakglad moster som gärna tar en kaka extra, viktpendlar. En moster som är galen i light-produkter. Morbror.. ja han jobbar på sockerbruk så det finns inte mycket att tillägga där. Och så mamma, som smygäter kakor i ensamhet. Och hoppar måltider.

Varför säger jag då detta? Jo, vi ska aldrig tro att vi är ensama, skyldiga, svaga, starka, unika i våra misstag. Vad vi vet gör vi. Jag önskar bara för min del, och för mina barns del, att det slutar här. Med denna styrka tar jag en ny dag, en dag i sänder för att äta hälsosammare, för min del, för att jag måste påminna mig att jag vet bättre! 

Ps. Tack alla inspirerande bloggtjejer som peppar till hälsosammare liv!