Eftertänksamt inlägg...
De saker som jag tror är absolut värst för hälsan är droger, alkohol, rökning, stress (även emotionell), raffinerad mat och tillsatser.

Sedan har vi vanor, och de bygger upp en bas. Har du en bra plattform, såkallad en 80-90 procentig god hållning till mat och hälsa så brukar det vara en bra förutsättning, och jag vet att jag mår otroligt bra när jag är inne i det där stimmet bland goda vanor och härlig träning.

Men så kommer ett lass med godis. Ok ingen fara, nya tag. Det viktigaste är att man hamnar tillbaka på rätt hjulspår. Även om jag funderar på om det verkligen är värt att minska på godis för den så kallade hälsan. Men så finns det en nyttig härlig röst inom mig som hoppar upp och säger, wow, enough, gosh. Jag har godishuvudvärk, trötthet och stora puffiga ögonlock matchandes med ett par härliga illröda läppar.  

Eller så kommer en utgång. Och jag tycker det är tråkigt att sitta utan vin i handen, tragiskt jag vet. Och så upplever man det där oövervinnliga, där man säger att det inte går att ha roligt utan alkohol, där danstimmarna blir många och långa och endorifinerna dansar tango. Men även detta rus har efter-effekter. Dessa brukar inte vara roliga. Jag brukar verkligen känna hur alkoholen försvinner ur systemet, en (verkligen) frånvarande hunger som följs av extrem trötthet men en oförmåga att sova. Pigghet, törst, extrem hunger.. extrema sug. Ostoppbara sug. Hade jag haft oändligt mycket pengar hade det handlat oändligt mycket mat. Har jag inga pengar alls äter jag allt för olika röror av det jag kan hitta hemma. Smör, socker, mjöl, fett och socker i allmänhet brukar ligga illa till. 

Socker-sug, alkohol följt av sug. Ibland känns det liksom som de biologiska krafterna är starkare än mig. Nu ska detta inte bli ett deppigt inlägg för ljusningen ligger i betoningen imorgon. Och att vi inte kan begära perfektion av våran kropp. Men hoppet för mig ligger i ordet imorgon. Och det brukar lösa sig! Dessa bakis dagar är inte roliga, hela systemet är ur balans, hela kroppen är utmattad men än en gång väljer jag att arbeta med och inte mot. Jag låter den vila, njuta av det den vill ha, även om det är inte det den behöver. Rationellt funkar inte alltid. Kom ihåg att det inte är hela världen, det är allt.